Sundbäckens MC bildades på hösten 1972 vid ett möte på Värmlandsgården i Hagfors. Av de femtontal personer som bildade Sundbäckens MC, finns i dag  5 st medlemmar kvar sedan starten.

Medlemsantalet är idag  apr 2001, 37 st, och har varit runt ett 40-tal sedan slutet av sjuttiotalet.

Klubben gick under namnet Sundbäckens MC från starten 1972 tom 1976. Namnet kommer från området Sundbäcken i Hagfors, där klubben fick disponera ett hus av Hagfors Kommun.

1976 trycktes ryggmärken upp med det engelska namnet STRAIT BROOK MC, direkt översatt  Sundbäck ( lugnt vattendrag )

Namnet Sundbäckens MC återupptogs 1981 och då trycktes ryggmärken med det namnet på. Klubbmedlemmarna röstade för att Sundbäcken är Sundbäcken och ett svenskt namn skulle det vara.

I början åkte nästan alla japanskt, och de flesta byggde om dessa efter egen smak, mest choppers.

Runt  77-78 började fler och fler att köpa Harleys. Många köpte av Custom Cycle i Uppsala, när importen började från staterna. Priset låg runt 17 000:-

Explosionen att köpa Harley kom ungefär 1980, när vi minns att vi åkte till ett bostadsområde i Hägersten och köpte dom klumpvis. Det var början till Harley-shopen, dit många återvände flera gånger för att köpa import. Numer åker 95% av medlemmarna HD.

Klubben har inget krav på mc-märke, utan det är inställningen och personkemin, som räknas. Att man ställer upp på arrangemang, som klubben anordnar och tillför klubben något positivt som medlem.

Kraven för medlemskap är mc och körkort, provmedlemskap i minst ett år, senare ytterligare 2 år prov efter inröstning innan man är fullvärdig medlem.

Inkomstbringande verksamhet genom åren har varit:

-75 Diskotek Clondyke, ett arrangemang för allmänheten för att rusta upp ”kåken” Sundbäcken, plus egna fester där ute.

Fest i folkparken för alla studenter, hade vi också under 3 år, vid den tiden.

-76 Utställning i stadshuset på vårkanten, där allmänheten fick beskåda vinterns byggen. Varade till och med –79.

 1979 var den första bil och mc utställningen i Hagfors folkets park tillsammans med raggarklubben Steel City Drivers. Det hade vi t.o.m. –82.

Efter utställningen då –82, som också innehöll en lyckad fest ute i ”stôga”, väcktes tanken på en egen mc-träff av tre st medlemmar Stig Jansson, Thomas Olsson samt undertecknad Per-Arne Jonsson. De flesta medlemmarna var i början mycket tveksamma och såg många hinder. Hur som helst så togs kontakt med dåvarande kommunalrådet, Birger Pettersson. Han blev visad, genom tidningarna Colorod och Wheels, vad ex Norrtäljeträffen bidrog till i Norrtälje.

Kommunen ställde sej positiv, likaså de flesta medlemmar. Vi fick börja med att arrendera HALVA badplatsen Åsanland. Därmed var Sundbäckens Bike & Beach Party född 1983.

Träffen, som numera lockar folk från när och fjärran, senast var det 2000 besökare. Det har skrivits om träffen i Tyska, Amerikanska, Japanska och naturligtvis svenska mc-tidningar.

Samtidigt arbetades det hårt för att få ett eget garage, ett gemensamt ”mekställe”var ett måste för klubbens existens. Klubbens medlemmar hade sökt efter lokaler sedan mitten av sjuttiotalet. Vi fick napp vid en nedlagd bilaffär med verkstad.

Till en början var det ej klubben som hyrde lokalerna, utan medlemmar, som skrev personligt kontrakt med fastighetsägaren.

Det gick tre år innan alla insåg att vi flyttar hela verksamheten, in till stan och hyr ytterligare några m². Till slut var det 350 m².

Hyran började skjuta i höjden och det diskuterades – vi försöker köpa en lokal i stället för att föda någon annan.

1993 började det brännas, ett företag gick i konkurs. Klubben tog ett lån och köpte fastigheten. Det var från början Samhall-Erres lokal och innan konkursen, ett måleriföretag. Lokalen och läget passade perfekt.

Resor har det blivit många under åren. På sjuttiotalet och en bit in på åttiotalet, bar det alltid av till England, med Santa Pod, Brighton mm.

Många färder brukade sluta att man åkte över Belgien, Holland, Tyskland och Danmark  och så till Mantorp och tävlingarna där i slutet av juli.

Senare på åttiotalet bar det söderut till ex Toulon, där många svenska bikers möttes vid en speciell Camping Bueguard.

Man har också besökt ett flertal Superrallyn ute i Europa genom åren. Till detta kommer naturligtvis alla svenska och norska mc-träffar, där klubben varit flitiga besökare.

Norrtäljeträffen minns man speciellt. I mitten av sjuttiotalet var det 30-40 hojar varje år, som drog i väg, och resan dit kunde ibland ta två dagar med allt strul. Och vem glömmer Stompers-träffen i Katrineholm, med solsken och ett jä-a röj. Och julfesten hos Rowdies i Trondheim i början av åttiotalet. Och……….ja det går att skriva en hel bok om allt som varit.

Numera finns det bra träffar och fester överallt, utbudet är enormt. Klubbens medlemmar försöker att åka på så mycket som möjligt.

Många medlemmar, har lagt ned många timmar på klubben, och resonerar ”när ja int ôrker å åk hoj, då träffs vi i garage bygger modellplan eller snacker skit”.

Författat av Per-Arne Jonsson Ledamot 77-80 Ordförande 1981-1993 samt 1995-1997